Hela kyrkan är tillägnad Kristi uppståndelse. I en kupol som sträcker sig nästan 20 meter över marken finns Kristus avbildad i världens största glasmosaik. Ändå växer obehaget när det står klart att denna ortodoxa kyrka ligger i i den patriotiska parken utanför Moskva och tillhör den ryska federationens väpnade styrkor. 

Kyrkan visar sig vara ett beställningsverk av det ryska försvarsdepartementet 2018 och var klar två år senare, lagom till 75-årsminnet av andra världskriget slut. I stora mosaiker skildras berömda militära slag från Tsarryssland, Sovjetunionen till modern tid och då även kriget mot Georgien 2008 och annekteringen av Krim 2014. Än mer uppseendeväckande är skildrandet av den sovjetiska inmarschen i Ungern 1956 och Tjeckoslovakien 1968. I samma byggnad som Kristus hyllas, skildras alltså helt skamlöst hur demokratier krossas.

Om detta berättar forskaren och Ryssland-kännaren Martin Kragh i sin bok Det fallna imperiet: Ryssland och väst under Vladimir Putin. Boken utkom två dagar efter Rysslands invasion av Ukraina och är en sammanfattning av Rysslands historia samt Putins väg till makten. Kragh menar att Putin velat omformulera den ryska historien och förena två motiv. Dels att Ryssland alltid kämpat för det goda samt att Ryssland blivit offer för andra länders aggressivitet. Putin uttryckte redan 2007 att Ryssland inte på något vis ska påtvingas någon skuld, för även om det har funnits mörka sidor i landets historia, har andra länder desto mörkare. När EU-parlamentet 2019 ville att Ryssland skulle erkänna att Sovjetunionen faktiskt startade andra världskriget tillsammans med Nazityskland, svarade Putin att det var Polen som egentligen startade andra världskriget. Lögnen är skrattretande, men lögner förvandlas snart till sanningar i Ryssland.

Den ryska militärens kyrka utanför Moskva är på samma sätt ett försök att skriva om historien. Den tyska nyhetskanalen Deutsche Welle rapporterade i maj 2020 att det till kyrkan färdigställts glasmosaiker där ateisten Stalin avbildades. På en annan mosaik syntes både Putin och utrikesminister Lavrov som en hyllning av annekteringen av Krim. Eftersom det väckte så mycket negativ publicitet bestämde Putin att dessa två mosaiker inte lämpade sig i kyrkan för tillfället.

Putin har argumenterat för angreppet mot Ukraina därför att det enligt honom pågår ett folkmord på rysktalande i Ukrainas östra del. Just när det gäller begreppet folkmord går det att göra en intressant koppling till den nordamerikanska bibelvetenskapliga forskaren Tracy M. Lemos. Två av hennes föreläsningar finns utgivna på svenska i Våld och vapen i bibelns värld och vår (kan hämta gratis som PDF på Enskilda högskolans hemsida, Tro & Liv Bibel). Lemos lyfter fram texter från Gamla testamentet där israelitiska folkmord beskrivs på andra etniska grupper i samband med etableringen i Kanaans land. ”Då intog vi också alla städer och vigde alla männen där åt förintelse, och även kvinnorna och barnen. Vi lät ingen komma undan.” (5 Mos 2:34).

Vad är då anledningen till att dessa brutala texter finns i Bibeln? Det som skildras i Femte Mosebok och Josua ägde rum på 1200-talet f Kr, men texterna sammanställdes förmodligen 600 år senare. Under denna senare tid hade en extrem befolkningstillväxt ägt rum i det bibliska Palestina. Det gjorde att resurserna inte räckte till, vilket skapade stora sociala klyftor, något som har bekräftats genom arkeologiska utgrävningar. Våld och konkurrens uppstod nu mellan olika etniska grupper och profeten Amos skriver om det konkurrerande folkslag som heter ammoniterna: 

Brott på brott har ammoniterna hopat. /…/ De skar upp havande kvinnor i Gilead när de ville vidga sitt välde (Amos 1:13)

Lemos citerar bibelordet och hänvisar till erfarenheterna från Rwanda 1994 att ett folkmord syftar att eliminera kommande generationer när ett folk vill expandera på ett annat folks bekostnad. Även i Rwanda var snabb befolkningstillväxt och bristande jordbruksmark viktiga förklaringar till folkmordet.

Just fruktan hos israeliterna att bli utplånad som folk menar Lemos är orsaken till folkmordstexterna i Gamla testamentet. Genom att författarna till Moseböckerna och Josua, när de skrevs på 600-talet f Kr, kraftigt överdrev hur israeliterna etablerade sig i Kanaans land ett halvt decennium tidigare, så kunde man motivera våldet i sin egen samtid. Om man påstod att man tidigare hade kunnat mörda män, kvinnor och barn därför att Gud ville det, kunde man nu göra det på nytt i självförsvar. 

Arkeologen Jonathan Haas har en teori om konflikter som uppstår mellan folkgrupper i brist på materiella förnödenheter. Konflikten kan sedan leva vidare med fortsatt våld i århundrade efter århundrade, trots att de olika folken med tiden inte längre lever i brist. Lemos lyfter fram status som en viktig nyckel att förstå varför våldsamma konflikter på sikt kan leda till folkmord. Social status och mänsklig värdighet formuleras då som en fråga om konkurrens. Om andra vinner status går mitt folks värdighet förlorat. Och för att återvinna statusen behöver man avhumanisera andra. Om andra folk inte är riktiga människor kan man också döda dem. Även barnen.

Jag tänker att Lemos ger nycklar till varför Putin använder hotet om ryssarnas utplåning som ett motiv till kriget mot Ukraina. Om Ukrainas status växer, går Rysslands värdighet förlorad, vilket hotar dess existens. Därför blir kriget en fråga om överlevnad i Putins ögon.

I den andra föreläsningen av Lemos beskriver hon vapen kopplat till hypermaskulinitet. Hon menar att vi alla på något sätt trots allt bejakar våldet som en framkomlig väg. Även om vi själva aldrig brukar vapen, så översköljs vi av filmer och tv-serier där just våldskapital utgör en självklar del av lösningen. Som motsats till vår tilltro att vapen skall skydda oss, lyfter Lemos fram den lidande Kristus på korset. Han använde inte vapen för att skydda sig utan lät våldet drabba sin egen kropp. Trots allt är maktlösheten en förutsättning för hans uppståndelse. Sårbar, utan vapen, besegrar Kristus döden.

De ortodoxa kyrkorna har präglats av motsättningar bland annat på grund av att kyrkorna så tydligt kopplats till etnicitet och nationalism, vilket den rysk-ortodoxa kyrkans agerande är ett exempel på. Det ortodoxa studiecentret Sankt Ignatios i Södertälje vill vara en motvikt genom att skapa dialog mellan olika ortodoxa traditioner. Rektor, Michael Hjelm, skriver i en intressant artikel i tidskriften Signum (Nr 4 2022) att om Ryssland inte ska bli totalt isolerat behöver landet förstå att dess storhet inte bygger på makt utan på humanitärt arbete och ömsesidig respekt. Hjelm skriver: ”Så framträder mänsklighetens mosaik som en bild av Kristus, allhärskaren, vars makt vilar i korset och inte hos förövaren. Då kommer Rysslands storhet till sin rätt och blir en viktig och omistlig del av den mosaik som utgör mänskligheten.” 

Göran Gustafson